Blogg gratis Logga in

WANTED

13 Sep, 2008

wanted | 13 Sep, 2008 | Huvudkategori | (4431 Läst)

Prison Time

In Prison.

Österråker anstaltens betongmurar reste sig framför mig. Jag kunde se genom transportbussens svarta rutor hur murarna hårt förvarade det på insidan. Porten öppnade sig, vi rullade in.

It´s jail time I belive!


Det börjar i arresten.

Arresten. Vet inte hur många gånger de tagit mig och slängt in mig i det gröna hålet. Någon stanns mellan tio och femton skulle jag tippa. Första gången var vid sexton. Fyra väggar och en cell dörr. En kal grön madrass, ibland på en träsäng. Ibland liggandes på golvet. En brunn i hörnet. En knapp vid sidan på dörren. Om du ska flagga på. En lucka på dörren. Varför är nästan alla väggar i arresten gröna? Varför är kriminalvårdens alla filtar gula eller bruna? Vad är en arrest?

Om farbror blå tar dig och vill förvara dig, om du är misstänkt för brott eller liknande. Så måste de ha ett hål att stoppa dig tills papprerna är klara. Du är misstänkt. Tre dygn kan du hållas. Sedan måste det slås dom om du ska häktas eller inte. Vad gör du i tre dygn?

Första gångerna klättrade jag på väggarna. Men med åldern och med antal vistelser så var det skönt att komma bort. Mitt yrkesval som heltids kriminell gjorde att sömnen blev ingen. Allt förträngande av känslor gjorde mig matt. Det var därför jag gick på biografer för att sova. Koppla bort, levde i filmes värld och möttas av John Blund.

Det var semester i arresten. Vissa gånger sov jag i tre hela dygn tills det blev förflyttning till häktet. Men de första gångerna var inte lätt. En ungtupp fylld av lust och energi instängd på några kvadrat utan en atom att leka med. Klart man klättra på väggarna och längtade ut. Tankarna spelade spratt och tuppen gal.

Sedan är time for some time. Tid i häktet. Det går på rutin. Domstolen säger ”Häktas på grund av fara för utredningen” and you are stuck. Nästa häktningsförhandling om två veckor. Om du inte släpps då kan du ha oturen att få stanna länge. Lång tid tills rättegången komma skall eller utredningen är över.

Häktet. What is that about. Till skillnad från arresten är det rena rama Grand hotel. Om du inte fått fulla restrektioner utan bara restrektioner så får du tv. Lyx. Du kan beställa cigg och godis och mera. Läsa tidning, eget skrivbord, handfat och filt. Kit med tandborste, tvål och tandkräm. Med restrektioner träffar du inga andra. Bara plitar när maten vankas.

Det är nu din cell, ditt näste, din bostad. Många bryter ihop. Det är ensamt. Är du inte van, vet du inte hur du ska göra, tär tankarna på dig. De äter upp dig och spottar ut dig, för att äta upp dig igen. Men om du är van och trogen har du din väg att överleva. Bygg upp en rutin.

Satt ibland tre till fyra månader med restrektioner.

Det klassiska. Armhävningar och sittups. Time to sleep. Can not sleep. Dröm, fantisera dig bort om något. Du är huvudpersonen i filmen vad händer? You sleep. Frukost, tv. Skriv av dagens tv program från den rullande tv skärmen. Läs en bok. Armhävningar, sittups. Dont think! Slirar dina tanka tillbaks och kommer ordet ”Om” upp. Träng bort. Tv. Tidningen kommer. Läs den, flagga på. Ge den till pliten, så nästa man får lektyr. Tv, läs. Dont think! Känns det? Dont feel. Fokusera, rök en cigg. Armhövningar, sittups. Skriv ett brev. Räkna prickarna på väggen. Matleverans, lunch. Ät långsamt. Tv. Läs en bok. Tv. Armhävningar. Din tur att duscha. Ta tillfället i akt och snacka lite med pliten påväg till duschen. Tillbaks. Promenad, din tur att få frisk luft. Du stängs ute i en inhängnad tårtbit. Känns friskt. Luft. Gå i cirklar. Tillbaks till din cell... Dont think!

Tre månader, 90 dagar.

Som man bäddar får man ligga. Den man bäddar tillsammans med får man ligga med. I mess whit the government so I sleep in his bed. Feel not sorry. But I am not happy people.

Lång tid bakom häktesdörren kan knäcka många. Ansträngade tid. Ingen social kontakt. Har du tur släpps vissa restrektioner och du kan kanske ringa. En telefonautomat rullas fram till din lucka på cellendörren. Första kontakten med omvärlden, välj ditt mål noga.

Utredningen kanske befinner sig i slutskedet eller är över helt. Har du tur finns det plats på den öppna avdelningen. Du kan då vissa timmar gå fritt i korridoren, fikarummet och framför allt träffa andra.

Är det som på film? Både ja och nej. Beror ju på filmen.

Befann mig på Kronans öppna avdelning. Satt med Allan med kniven. Min sammsittarkamrat. Om man vill kunde man låsas in tillsammans. Få lite social tid några timmar efter klockan fyra då det är mat och god natt. Döpte honom till detta då han var misstänkt för mordförsök. Hade stuckit ner en kille med den största kniv jag någonsin skådad. Bilden var vass i hans utredning. Utöver det sas det att ”the man”, stuckit kniven i över tjugo pers under sin tid. Galen? Knivar var hans liv. Tuggade på ständigt om olika kniv typer, eggar och skaft. Men vi kom bra överens.

Dalmasen ska väck, sa jag. Ett irriterand moment i våran korridor. Nästa promenad. Ingen ville gå på promenad förutom Jag och Allan. De fick inte idag. Hade slipat till en plastkniv mot betongväggen.

Dalmasen skulle snart komma. Vi väntade i tårbiten på Kronans tak. Det rasslade till i dörren. Dalmasen släpptes in. Han stanna till. Såg att det bara var jag och Allan i buren. Han vände på klacken. Ångrade sig. Ingen promenad idag. Timmen senare tillbaks i korridoren. En förflyttning till en låst avdelning hade skett. Dalmasen var väck.

Är det som på film? Det händer.

Don’t do the crime if you can’t do the time. Klassiskt citat.

Man ändras som person. Du anpassar dig. Du förhårdnar. Du måste. Jag är i vanliga fall en mycket trevlig person. Har blivit beskriven som en svärmorsdröm. Men det vet så lite. Har bara känt mig kort. Mitt först intryck är bra.

Det visste jag inte om dig? Är det sant? Det kan jag aldrig tänka mig om dig? Nää?

Häktet kan vara värre än själva fängelset.

Du vet inte vad som komma skall? Vad kommer dommen bli? Kommer du få sitta i huvudtaget? Marginell social kontakt. När du fått din dom så vet du.

Fängelsetiden kan vara rena rama semestern. Rätt folk, rätt anstalt rena rama Phi Phi island. Om du kan ta för dig, sitter inne för rätt saker och inte är vek. Du som är ung. Dont think its paradise. Du kommer förmodligen att bli överkörd och bollad med. Förmodligen är du inte tillräckligt härdad. Det är hårt, kallt och ensamt. It´s so much better on the other sida.

Men allt beror på klass. Fängelseklass. En gång skulle jag göra en ettårs volta och hamnade på ett klass trefängelse. En öppen anstalt. Hörde hemma på en klass tvåa. Men det var överfullt. Krimminalvården hade tagit sig vatten över huvudet. Fullt som på en tunnelbanavagn klockan åtta på morgonenen en vardag. De grövre förbrytarna som ska till en klass etta hamnade på en klass tvåa. De som ska till en klass tvåa hamnade på en klass trea och så vidare.

Den öppna anstalt. Rena rama Jonas Gardell skämtet. Trodde jag kommti till ett spa när jag klev hoppa ur från transporten.

Låg på en gräsmatta hela sommaren, drack läskeblask och spelade schack. Vi hade fotbollsplan, gym, badminton, basket, minigolf och mycket mera. Minigolf!

Staketet var inte mer än tre meter högt och barackerna var öppna till sent på kvällen. Kunde sitta uppe och spela kort hela nätterna och leva efter egna regler. Jag arbetsvägrade och fortsatte spela schack på gräsmattan och luta mig bak i det gröna gräset. Himlen var blå.

Polarna där inne var ”allt” och de du kom nära, band du hårda band med. Dina vänner innanför murarna eller i det här fallet staketet, var ditt allt. Ställde du inte upp på dem vem fanns då kvar?

Det var över hundra intagna och några av oss styrde. Tills en dag.

För många hade gått in i dörren eller tappat hanteln i ansiktet på gymet, den senaste tiden. Klimatet hade hårdnat på våran anstalt och många ansåg att det dels var mitt fel. Jag som bara spelade efter spelets regler, inget annat. Gå direkt till fängelset! Ta ett chanskort!

Blev kallad till kontoret. De sa att jag fått ett meddelande från min advokat. I mina träskor, bar överkropp och de blåa kriminalvårdens tyg byxor trampa jag förbi minigolfbanan. Över fotbollsplan, förbi verkstaden och in till kontoret. Anmälde mig i luckan och dörren öppnades. Du ska in där, sa någon och pekade på en kontorsdörr. Det är bara att kliva på, sa samma röst igen. Jag klev på. Öppnade dörren och klev in.

Hej babberiba!

Hamnade mitt i cirkeln av en massa blåklädda plitar.

Vad!? Sa jag.

Mannen bakom skrivbordet reste sig och stack ett papper i handen på mig.

Knall, sa han.

När? Blev min motfråga.

Nu, kom svaret.

Okej, om jag får gå till min barrack och skaka tass med mina polare.

Jag tittade på mannen. Det var åtta plitar som stod i en cirkel runt mig. Ingen annan sa något.

Nej, fick jag som svar.

Jag svarade:

Kommer inte att ställa till med trubbel men jag vill säga Bye. Är väll inte så mycket besvär?

Fick ett lika dant ”nej” igen.

Då får ni ta mig med våld, sa jag.

En hundradels sekund senare kände jag ett slag i bakskallen. Jag slogs i golvet och tog emot slag och plitarna tryckte ner mig. Äta betong. Försökte med all kraft bryta mig loss. Fick grepp om någons arm och vred till. Någon skrek. Tog emot ett tungt slag i ansiktet några sparkar på överkroppen. Rullade runt och välte nånon möbel. De greppade mina ben och armar. Mitt ansikte trycktes ner. Äta betong. Kände blodsmak. Kunde inte röra mig. Försökte men var låst.

Lugna dig! Röt någon.

Jag är lugn! Sa jag.

De drog mig till en cell och band fast mig i en säng. Läderremmar och allt. För både armar ben och skalle. Trodde inte det existera men men, man upptäcker något nytt varje dag.

Mina byxor var trasiga och mitt ansikte var blodigt. Där låg jag någon timma.

Med den man bäddar med får man ligga med.

De rastalde till i dörren och plitarna kom in. På med handbojor, fotbojor och en kedja mellan bojorna. Det känndes som en jävla film. Ut från cellen och in en transportbuss. Ner på golvet och ett knä i ryggen. Hela anstalten hade låses in och det var öde på gården. Trasiga byxor, inga skor, bar överkropp och blod här och där. Fick bokstavligen äta bilgolv i 50 mil, med ett eller två knän i ryggen.

Hamnade på en annan anstalt där gräset inte var grön och välkomstekommiten inte var tårta.

Det är en tunn linje mellan vad som kan hända och det som inte händer innanför murarna. Du förändras till det sämre. Något kallar fram det som ska hållas inne och har du otur gör du bort dig. En tunn linje. Kände inte igen mig ibland. Var påväg med hammare och skulle hamra ihjäl en killen en gång. Men ryktet hade nått han och han hade begärt förflyttning innan jag klev in. Han kanske skulle vara död och jag sitta på livstid. Linjen är tunn.

Det var inte jag med hammaren. Är en trevlig prick. Lovar att du skulle kunna finna tilltro till mig och äta middag eller gå på bio. Ta en fika och snacka skit. Lovar att vi skulle kunna bli vänner om du inte visste.

”Hoppas du inte tycker synd om dig själv”, fick jag en kommentar i bloggen. Är det något jag inte gillar är det självömkeri. Vill på ett sätt bara skriva, kanske till dig som står vid väggrenen. Det är inte värt det. Vägen tillbaks är så inivassen förjävligt lång. Det är som att slå sig fram i en djungel som aldrig tar slut. Du kommer inte tillbaks! Få har kommit hem. Jag klarade det inte.

Do the right thing. Control your future.

Next: Organiserade brottslingar



Kommentarer

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor